[highlight color=”purple”]Följande uppsats skrevs 1998 som en första outline för en C-uppsats i ekonomi. Det är alltid intressant att titta i backspegeln, att läsa en gammal profetia om framtiden. Nedanstående text gör dock inte bort sig, som så ofta är fallet när man ska ge sig på att syna framtiden. Om du är intresserad av ekonomi, utvecklingen av fonder och aktier rekommenderar vi sidan pensionssparande.eu som bland annat analyserar PPM-fonder. [/highlight]
Västvärlden liksom stora delar av vår övriga omvärld är under omvandling. Det är inte det att omvandling inte skett förut, vilket framgår tydligt av ovanstående redovisning, utan snarare med viken hastighet det sker nu. Dessutom medför ny teknologi samt den ökande globaliseringen helt nya förutsättningar för företagande och krav på anpassning.
En klar trend inom västvärlden är den ökande ojämlikheten inom länderna. Mellan 1981 och 1996 ökade klyftorna mellan fattiga och rika i så gott som samtliga OECD-länder, efter en period av snabb utjämning 1950-80. Detta är självklart en följd av den kraftiga strukturomvandlingen menar framtidsforskare Å.E. Andersson Det går fortare att riva ner än att bygga upp. Precis som under slutet av 1800-talet växer en ny klass av superkapitalister fram, som t ex Microsofts B. Gates som snart är rikast i världen genom tiderna (VA nr. 13).
Till detta skall också läggas trenden att samtidigt som globaliseringen ökar, ökar också regionaliseringen. Eller för att uttrycka sig annorlunda. Samtidigt som produktion och konsumtion sprids över allt större delar av världen finns också en trend mot koncentration. Exempel på regionaliseringen är på ett övergripande plan de handelsblock som formas i olika världsdelar såsom ASEAN i Asien, NAFTA i Nordamerika och EU i Västeuropa. Även inom länderna som ingår i handelsblocken finns en i allra högsta grad ökande trend mot regionalisering. I Europa har det under en längre tid pågått en koncentration av ekonomiska aktiviteter i den s k ”blå bananen”. Denna banan är en metafor för det geografiska område som sträcker sig genom Västeuropa från Irland ned till Italien. Tredje världen upplever enorma problem med den koncentration som sker i ”megastäderna”. I Sverige har Stockholmsområdet utsatts för en ökad koncentration av ekonomiska aktiviteter. På ett mikroplan innebär trenden mot koncentration att företag som förut varit konkurrenter, samarbetar inom specifika projekt som går under benämningen virtuella organisationer, sammanslagningar och fusioner etc blir allt vanligare (VA nr.13).
Det lättflyktiga kapitalet skapar en stor osäkerhet för företagen, då man tvingats inse att vi lever i en global värld där investerarna, i realtid, kan flytta sina investeringar med en knapptryckning oavsett var i världen de befinner sig och var de än väljer att investera. Den princip som är rådande på marknaden är den s k vinstmaximeringsprincipen. Den går i korthet ut på att företaget skall maximera värdet på aktien för att tillfredsställa sina ägare och på detta sätt kunna erhålla marknadens förtroende vid utgivning av aktier, vilket i en förlängning innebär att företaget erhåller kapital för tillväxt till ett rimligt pris. Detta medför att företagen straffas omedelbart i form av sjunkande aktiekurser när de skickar negativa signaler till marknaden, vilket i en förlängning betyder dyrare kapital när företaget skall nyemittera.
Ledningen brukar följa den s k signalteorin för att förvissa marknaden om att företaget sköts effektivt. Detta brukar oftast ske via rationaliseringar i form av varsel. Ett säkerställt samband är det att företaget belönas när varsel sker pga rationaliseringar. Detta har till syfte att öka produktiviteten, och straffas när varsel sker pga arbetsbrist. Det händer dessutom att en del företag varslar mer än vad som är ekonomiskt nödvändigt i sin iver att höja priset på aktien.
Beteendet visar att aktieägarna står mer i fokus än någonsin tidigare och att synen på arbetskraften förändrats. Detta medför sammantaget att ledningen måste ta större hänsyn till marknaden idag än vad som tidigare var vanligt och att detta i slutändan får konsekvenser för såväl individerna som hela ekonomier i form av ökad arbetslöshet och osäkerhet (Dagens Industri nr. 92, 1997).